Kommundelningar eller kommunsammanläggningar?
Under de senaste två decennierna har andelen utbrytarförsök ökat i Sverige. Dessa är försök från en kommundel att bryta sig loss från huvudkommunen och bilda en egen kommun. I vissa fall vill
utbrytarna uppgå i en grannkommun men för de flesta handlar utbrytningen om att få bilda en helt ny kommun.
Historia
Kommuner infördes i Sverige på 1860-talet och i början fanns det ett stort antal. Genom flera kommunreformer minskade antalet successivt från cirka 2500 till endast 277 efter reformen 1971. Efter att några kommuner delades under sent 1970-tal och under 1980-talet, och efter att Knivsta bröt sig loss från Uppsala år 2003 är antalet nu uppe i 290 stycken. Dessa tidigare delningar har i stort sett ansetts bero på olyckliga sammanläggningar 1971 och skulle då ses som kommunkorrigeringar i stället. De försök till kommundelningar som sedan 1990-talet blivit allt vanligare har kanske andra orsaker.
Ekonomi
Det finns framförallt två anledningar till varför en del av en kommun vill bli egen, och den ena av dem är mycket vanlig. Det ena argumentet är att få ökat självbestämmande. Det är ofta föranlett
av att landsbygdsdelarna i en kommun känner sig åsidosatta av centralorten och dess politiker. Det handlar ofta i grunden om konflikter om byskolor och vårdcentraler. Det andra, vanligare, argumentet är strikt ekonomiskt men är sällan uttalat. Dessa förespråkare för kommundelningar talar också varmt om självbestämmande och lokaldemokrati, men bakom orden ligger ofta visioner om sänkt kommunalskatt för höginkomsttagare eller att bryta ut en borgerligt röstande kommundel från en i övrigt vänsterväljande majoritet. Det är mycket vanligt att de mer välmående delarna av en kommun förespråkar delning. Dessa delar har generellt högre inkomster, lägre arbetslöshet och mindre invandring än övriga delar av kommunen. De boende i dessa delar tycker att de betalar för den övriga kommunens problem med socialbidrag och äldrevård och ser framför sig en egen kommun med radikalt minskad kommunalskatt.
Framtida sammanläggningar
En kommun kan inte bli hur liten som helst. De kommunala åtagandena kräver en viss ekonomi och befolkningsunderlag. Det pratas mer och mer från ekonomhåll och kommundirektörshåll om kommunsammanläggningar för att komma till rätta med problem som kommunerna står inför. På många platser i landet måste de små kommunerna redan samsas om resurser för att kunna erbjuda medborgare och företag den service som de kan kräva. Man skulle kunna spara mycket pengar på lokaler. De lokaler som blir tomma kan man ju hyra ut till behövande företagare och projektgrupper likt kontorsplats stockholm gör. Det samarbetas redan över kommungränser med räddningstjänst, renhållning, miljö- och hälsoskyddsinspektörer, skuldsaneringsrådgivare och konsumentvägledare bland mycket annat. Argumenten för sammanläggningar är främst ekonomiska. Det skulle leda till ett bättre resursutnyttjande och besparingar om man kunde skära bort en del dubbelförvaltningar. En tankesmedja som riktar in sig på samhällsutveckling, utan partipolitiska överväganden, anser att södra Sveriges 77 kommuner borde reduceras till 44 stycken för att spara pengar och öka effektiviteten. De föreslår till exempel att Jönköpings läns 13 kommuner ska bli sex. Opinionsmässigt är det däremot lättare att få med sig befolkningarna på kommundelningar än på kommunsammanläggningar. Politiker är ofta öppna för sammanläggningar om de får ha kvar kommunnamnet.